BOKRECENSION, bok av Torben Poulsen - Le, Smilja

Författaren av boken ”Le, Smilja” är en dansk författare med namnet Torben Poulsen.
Boken översattes från danska till svenska av Ulf R Ohretall.

Boken handlar om en tjej med namnet Smilja som är 16 år gammal och som bor i staden Iljava. I början av  boken bor Smilja med sin bror Petar , mamma Helena och pappa Drago. Smilja och hennes familj är muslimer och just under den tiden som boken utspelar sig i, pågår ett krig mellan serber och muslimer på andra sidan av berget. Efteråt försvinner Petar in i kriget på andra sidan av berget och dör där.
       Marko, en kille med massor med hemligheter kommer in i Smiljas liv efter ett disco och oroväckande natt med blod och slagsmål. Marko får bo hos dem ett tag och sedan ger han sig iväg tills han återkommer igen i mitten av boken och ända in i slutet. Smilja har även en bästa vän som heter Daniela. Daniela är en serb och när det ”kalla kriget” eller ”osynliga kriget" i Iljava startar, förbjuder Danielas pappa henne att umgås med Smilja eftersom hon är en muslim.
       En dag när Smilja och hennes mamma och pappa besöker hennes mormor, får hon reda på att hon är en halv serb, genom att Smiljas morfar var det. Den här nya nyheten ställer till med problem, eftersom hon då är halvt serb och halvt muslim i blodet, vilket innebär att dem måste välja en sida som dem skall stå på, när kriget bryter ut i Iljava.
       Kriget på andra sidan av berget bryter nu ut i Iljava. Smilja, hennes föräldrar och Marko stannar kvar i Iljava och gömmer sig i källaren för en början, eftersom det är bombning som pågår ute på gatorna och det gör att det blir farligt för människorna att vistas utomhus. Det är även farligt att hämta mat från torget och eftersom det är höst, november, så är det dessutom kallt där.
      Smiljas hus blir ockuperad av dem serbiska soldaterna och delvis deras egna granne som också är en serb och vars dotter har varit Smiljas bästa vän en gång i tiden. Grannen vill hjälpa Smiljas familj att komma undan från kriget och döden och bestämmer därför att hämta upp dem med en bil ett par timmar efter så att dem kan fly, men planen misslyckas då grannen inte kommer och istället kommer två serbiska soldater som var med grannen och försöker våldta Smilja. Marko lyckas rädda Smiljas familj genom att döda båda soldaterna och klä ut sig som en serb soldat, men resultatet va detta blir att Smiljas pappa förs bort någon annan stans medan Smilja och hennes mamma överlever i en kall idrottssal med flera hundra andra kvinnor.
      När Drago, Smiljas pappa är borta och Marko är bland soldaterna så får Smilja och Smiljas mamma, Helena, hjälp av grannen tillslut. Dem sätter sig i en lastbil och blir bortkörda flera mil innan dem släpps och går för fot genom en hel minfält och lyckas överleva. När dem hr gått ett par mil hamnar dem på UN:s flykting läger som tar emot alla flyktingar som har rymt från serberna. Där får Smilja veta att hennes pappa är troligtvis död och efter flera månader och efter att våren har kommit, mötts Marko och Smilja på nytt på flyktinglägret, där Marko blir tvungen att berätta sanningen om sig själv till Smilja och be om ursekt.
      När serberna vill ockupera flyktinglägret lyckas Smilja, hennes mamma, Marko och flera andra flyktingar fly från lägret med flera bussar och därmed överleva och bosätta sig i andra länder.

När jag läste boken kändes det som om dessa personer existerade i verkligheten och att det var just Smilja själv som skrev den och att det var hennes ord och känslor som fanns med i boken, eftersom den var så väl och korrekt berättat enligt mig. När man läste boken så kunde jag även känna lukten av nyklippt gräs som författaren beskrev och även dammen och kylan runt omkring dem. Allt verkar vara helt naturligt och vissa tankar som Smilja fick i boken kändes också bekant på något sätt. Så jag måste nog säga att boken verkade vara 100% trovärdig, utom att jag stannade upp vid vissa tillfällen och försökte förstå varför Marko inte ville bland serberna, då han själv var en serb, men tillslut fick jag ett svar på min fråga och allt kom på sina platser.
Allmänt tycker jag att boken var toppen och jag fick verkligen sätta mig in i Smiljas tankar för att förstå det hon gjorde och hur hon betedde sig under krigets gång. Jag fick även känna av kriget genom Smiljas kropp känns det som och trotts att jag tyckte att boken var lite tråkig i början, så ville jag inte stanna med mitt läsande av denna bok i slutet. Så bra var den verkligen och boken är nog bra för dem som inte har någon aning om vad krig är och hur olika människor beter sig vid krig. Vi har t.ex Smilja och hennes mamma som inte ville vara med i verken kalla eller det riktiga kriget, medan Smiljas bror Petar bara längtade efter att få gå ut i kriget och mörda sina motståndare.

Le, Smilja av Torben Paulsen sid. 55-96

Nu tycker jag att boken är mycket mera intressantare än vad den var förr, eftersom nu så känner jag till det mesta om karaktärerna i boken och det som händer nu har någon koppling till det som skedde förr, vilket jag inte trodde skulle vara, eftersom boken verkade vara indelad i kapitel där något nytt skedde i varje ny kapitel.

Utifrån det jag har läst denna vecka så märker jag tydligt att så kallade ”kalla kriget” eller ”osynliga kriget” har startat där i Iljava, på grund av att serberna hade bränt upp en moské under natten och nästa dag i skolan blev en liten kille, vars pappa var med i bränningen av moskén under natten, ihjälslagen av muslimerna som omringade han. Då var det bara Smilja som sa åt att sluta slå och misshandla honom men det var försent. Detta kunde ha berott på att Smilja fick reda på att hon var en halvserb av sin mormor ett par dagar innan. Smilja som trodde att hon var hel muslim blev chockerad av sin mormors ord och visste inte vem hon egentligen var nu och om vems sida hon skulle stå på.
I slutet utav det jag hade läst denna vecka så fick jag veta att Petar hade dött och Marko, den killen som Smilja inte tyckte om från början, blev hennes närmaste vän och förälskade kille som hon inte skulle klara av att leva utan.

Man kan säga att allt det jag har läst denna vecka har bara handlat om tragiska händelser. Mord, död och tragiska nyheter för Smilja och hennes mamma. Det känns inte så glatt så klart, men det har varit spännande att läsa boken då. Det jag tror att kommer hända i fortsättningen är att kriget bryter upp på riktigt där med. Det känns inte heller som om Marko kommer att överleva eftersom han har för mycket spring i bena så om kriget bryter upp så kommer han nog inte kunna att klara av att sitta hemma och ta skydd. Jag tror även att denna bok har någon koppling med Sverige, eftersom den är översatt till svenska, men egentligen kan man ju inte säga att om man har översatt en bok till svenskan så måste den handla om Sverige eller ha någon koppling med Sverige, eftersom det finns många böcker som har översatts från andra språk till svenskan, utan att ha någon koppling till Sverige. Det som förmodligen gör så att jag tänker på att boken har någon koppling till Sverige, kan bero på den massvisa invandringen i Sverige av folk från sydöst under 1990-talet och uppåt fram tills 2000-talet.

Le, Smilja av Torben Paulsen sid. 5-54

Boken som jag läser heter ”Le, Smilja”. Den handlar om inbördeskriget i Bosnien och kriget mellan olika kulturer som ville ha Bosnien för sig själva. Man kan märka att mycket otäckt händer  i boken, efter att man bara har läst drygt 30 sidor, men samtidigt måste jag säga att boken är trotts allt spännande. I boken får man följa huvudpersonen Smilja och hennes farliga men ändå på något sätt goda  liv.

Varje kapitel i boken beskriver en händelse och mellan kapitlen och händelserna är det olika antal dagar som har gått.

Bokens handling från sida 5-56:
Smilja är 16 år. Hon bor tillsammans med sin bror Petar, mamma Helena och pappa Drago i staden Iljava, Bosnien. Alla i Smiljas familj är muslimer, men man får aldrig veta om vilken nationalitet dem har, utom att hennes farfar var en Serb.
Det som händer i hennes omgivning är att det pågår ett inbördeskrig på andra sidan av berget av staden Iljava, där Smilja bor. Varje natt hör hon skott från kanonerna, som kommer från den sidan och dag efter dag lever hon med oron om att kriget skall starta även i där hon bor.

En dag visar Smiljas bror Petar sin nya Kalashnikov till henne. Smilja blir inte glad över att han har ett vapen, men Petar roar henne med att dem måste försvara sig på något sätt om kriget bryter ut även i Iljava.
Efter ett tag så försvinner Smiljas bror och hon hittar senare ett brev under hennes egna kudde. Brevet är från brodern och i den säger han att han har anmält sig till milisen (lokala militären) och att han skall ge sig ut i kriget. Smilja och hennes föräldrar bestämmer sig då för att hålla allt i hemlighet och inte ens berätta något för Petars bästa vän som är serb, eftersom kriget trotts allt pågick främst mellan serber och muslimer, vilket måste innebära att dem flesta serberna var kristna.

En annan dag så får Smilja reda på att Daniela, Smiljas bästa vän, inte får vara med henne längre eftersom Smilja är en muslim och Daniela är serb. Smilja stör sig på att allt det som spelar en stor roll nu, inte var så viktigt förr. Hon vill nämligen ha det som förr, med frid och fröjd och absolut inte behöva behandla andra människor på olika sätt beroende på deras nationalitet, kultur och religion.
Samma dag som hon fick reda på detta hittade hon och Daniela ett lik som flöt på vattnet. Liken flöt till det stället enda upp från berget och det läskiga var att liken hade verken några armar eller ben och dessutom var den helt ihålig, från att man hade skjutit på den. Båda tjejerna blev rädda då och polisanmälde detta, trotts att Daniela protesterade och bad Smilja om att inte blanda in henne i den där händelsen.

Ett halvt år hade nu gått sedan Smilja och hennes familj träffade deras familjevänner. Nu var det dags igen att fira deras vänskap med dem i ett café, denna gång med. I deras vänners familj ingick dottern Suada som Smilja inte tyckte om särskilt mycket eftersom hon var en bortskämd unge, mamma Fatima som dottern Suada var en kopia av och pappan Munibi som var snäll men som dock ställde obehagliga frågor.
Den här gången börjar dem plötsligt prata om kriget som sker på andra sidan av bergen. Denna gång så är det inte bara Smiljas mamma Helena som är besviken utan nu är det även Smilja som är besviken eftersom männen har börjat föra diskussioner om det.

När Smilja, Helena och Drago var på väg till hennes mormor, så fick dem stanna upp mitt i skogen för att hälla i saft i en utav bilens rör, eftersom deras vatten var slut, så kom deras bekanta granne som var en serb och sju andra yngre män som också var serber till dem. Alla dessa åtta män hade militärkläder och någon slags vapen i handen eller runt axeln. Deras granne frågade dem vart dem skulle och vart deras son var, eftersom det tydligen hade börjat gå rykten om att deras son var med i kriget och krigade mot serberna, men Drago nekade det faktumet och sa att man inte bör lita på alla rykten. Detta kunde vara farligt för dem, trotts att det var deras granne, eftersom han var en serb och under ett krig eller under ett kallt krig så hatar man verkligen varandra oavsett om man har känt varandra i flera år.
Hemma hos mormor åt dem mat och hade det mysigt innan Smilja började fråga om morfar. Då kom sanningen upp! Mormor berätta att Smiljas morfar var upphämtat hemifrån och mördad av kroaterna ustasja’rna (kroaternas fascistiska organisation som jobbade på nazisterna och som hade som mål att utrota alla serber och muslimer), i ett förintelseläger år 1945. Detta hade mormor aldrig berättat, inte ens för Helena och hennes syskon. Mormor sa även att morfar var en serb medan mormor var en muslim, vilket innebär att Helena och hennes syskon är halv serber, vilket gör situationen ännu sämre, eftersom dem inte kan välja någon sida nu och dem kan bli mördade från båda hållen om kriget uppstår.

När Smilja är tillbaka i skolan ser hon en stor ring och innanför ringen pågår ett slagsmål. Det är muslimerna som har omringat Tony (en muslim)  och en serb. Serben är yngre än dem andra och det värsta är att den serben blir slagen för att hans pappa som också är serb, var med på att bränna en moské och mörda ett par muslimer, tillsammans med två andra serber. Lärarna och vakterna såg vad som pågick i skolgården, men dem gjorde inget åt saken, därför bröt sig Smilja in i ringen och stoppade Tony, men då blev hon hat tillbaka och över hela skolgården skrek alla muslimer ”serb-älskare, serb-älskare...”. När ambulansen kom så märkte Smilja att sirenerna inte var på då dem skulle köra ut från skolan, vilket innebär att serb-pojken var död.
Rektorn kom in i klassrummet och sa att lektionerna var inställda för dagen och han varnade även alla om att detta inte skulle upprepas någon mer gång.
När rektorn skulle gå så visade Smilja mod igen och frågade rektorn om pojken var död. Svaret från rektorn blev att hon skulle få besöka honom en dag och få reda på svaret.

Tankar: 
Jag tycker att boken är bra hittills. Först tyckte jag att den var långtråkig, men sedan när man kom in en bit i boken så blev den mycket roligare och intressantare att läsa, eftersom saker började hända. T.ex mord och tankar angående kriget. Jag gillar då hemligheter kommer fram eftersom det liknar deckarhistorier, vilket är bra, eftersom jag enbart gillar att läsa sådana typer av böcker.