Varje kapitel i boken beskriver en händelse och mellan kapitlen och händelserna är det olika antal dagar som har gått.
Bokens handling från sida 5-56:
Smilja är 16 år. Hon bor tillsammans med sin bror Petar, mamma Helena och pappa Drago i staden Iljava, Bosnien. Alla i Smiljas familj är muslimer, men man får aldrig veta om vilken nationalitet dem har, utom att hennes farfar var en Serb.
Det som händer i hennes omgivning är att det pågår ett inbördeskrig på andra sidan av berget av staden Iljava, där Smilja bor. Varje natt hör hon skott från kanonerna, som kommer från den sidan och dag efter dag lever hon med oron om att kriget skall starta även i där hon bor.
En dag visar Smiljas bror Petar sin nya Kalashnikov till henne. Smilja blir inte glad över att han har ett vapen, men Petar roar henne med att dem måste försvara sig på något sätt om kriget bryter ut även i Iljava.
Efter ett tag så försvinner Smiljas bror och hon hittar senare ett brev under hennes egna kudde. Brevet är från brodern och i den säger han att han har anmält sig till milisen (lokala militären) och att han skall ge sig ut i kriget. Smilja och hennes föräldrar bestämmer sig då för att hålla allt i hemlighet och inte ens berätta något för Petars bästa vän som är serb, eftersom kriget trotts allt pågick främst mellan serber och muslimer, vilket måste innebära att dem flesta serberna var kristna.
En annan dag så får Smilja reda på att Daniela, Smiljas bästa vän, inte får vara med henne längre eftersom Smilja är en muslim och Daniela är serb. Smilja stör sig på att allt det som spelar en stor roll nu, inte var så viktigt förr. Hon vill nämligen ha det som förr, med frid och fröjd och absolut inte behöva behandla andra människor på olika sätt beroende på deras nationalitet, kultur och religion.
Samma dag som hon fick reda på detta hittade hon och Daniela ett lik som flöt på vattnet. Liken flöt till det stället enda upp från berget och det läskiga var att liken hade verken några armar eller ben och dessutom var den helt ihålig, från att man hade skjutit på den. Båda tjejerna blev rädda då och polisanmälde detta, trotts att Daniela protesterade och bad Smilja om att inte blanda in henne i den där händelsen.
Ett halvt år hade nu gått sedan Smilja och hennes familj träffade deras familjevänner. Nu var det dags igen att fira deras vänskap med dem i ett café, denna gång med. I deras vänners familj ingick dottern Suada som Smilja inte tyckte om särskilt mycket eftersom hon var en bortskämd unge, mamma Fatima som dottern Suada var en kopia av och pappan Munibi som var snäll men som dock ställde obehagliga frågor.
Den här gången börjar dem plötsligt prata om kriget som sker på andra sidan av bergen. Denna gång så är det inte bara Smiljas mamma Helena som är besviken utan nu är det även Smilja som är besviken eftersom männen har börjat föra diskussioner om det.
När Smilja, Helena och Drago var på väg till hennes mormor, så fick dem stanna upp mitt i skogen för att hälla i saft i en utav bilens rör, eftersom deras vatten var slut, så kom deras bekanta granne som var en serb och sju andra yngre män som också var serber till dem. Alla dessa åtta män hade militärkläder och någon slags vapen i handen eller runt axeln. Deras granne frågade dem vart dem skulle och vart deras son var, eftersom det tydligen hade börjat gå rykten om att deras son var med i kriget och krigade mot serberna, men Drago nekade det faktumet och sa att man inte bör lita på alla rykten. Detta kunde vara farligt för dem, trotts att det var deras granne, eftersom han var en serb och under ett krig eller under ett kallt krig så hatar man verkligen varandra oavsett om man har känt varandra i flera år.
Hemma hos mormor åt dem mat och hade det mysigt innan Smilja började fråga om morfar. Då kom sanningen upp! Mormor berätta att Smiljas morfar var upphämtat hemifrån och mördad av kroaterna ustasja’rna (kroaternas fascistiska organisation som jobbade på nazisterna och som hade som mål att utrota alla serber och muslimer), i ett förintelseläger år 1945. Detta hade mormor aldrig berättat, inte ens för Helena och hennes syskon. Mormor sa även att morfar var en serb medan mormor var en muslim, vilket innebär att Helena och hennes syskon är halv serber, vilket gör situationen ännu sämre, eftersom dem inte kan välja någon sida nu och dem kan bli mördade från båda hållen om kriget uppstår.
När Smilja är tillbaka i skolan ser hon en stor ring och innanför ringen pågår ett slagsmål. Det är muslimerna som har omringat Tony (en muslim) och en serb. Serben är yngre än dem andra och det värsta är att den serben blir slagen för att hans pappa som också är serb, var med på att bränna en moské och mörda ett par muslimer, tillsammans med två andra serber. Lärarna och vakterna såg vad som pågick i skolgården, men dem gjorde inget åt saken, därför bröt sig Smilja in i ringen och stoppade Tony, men då blev hon hat tillbaka och över hela skolgården skrek alla muslimer ”serb-älskare, serb-älskare...”. När ambulansen kom så märkte Smilja att sirenerna inte var på då dem skulle köra ut från skolan, vilket innebär att serb-pojken var död.
Rektorn kom in i klassrummet och sa att lektionerna var inställda för dagen och han varnade även alla om att detta inte skulle upprepas någon mer gång.
När rektorn skulle gå så visade Smilja mod igen och frågade rektorn om pojken var död. Svaret från rektorn blev att hon skulle få besöka honom en dag och få reda på svaret.
Tankar:
Jag tycker att boken är bra hittills. Först tyckte jag att den var långtråkig, men sedan när man kom in en bit i boken så blev den mycket roligare och intressantare att läsa, eftersom saker började hända. T.ex mord och tankar angående kriget. Jag gillar då hemligheter kommer fram eftersom det liknar deckarhistorier, vilket är bra, eftersom jag enbart gillar att läsa sådana typer av böcker.