Hjärtans fröjd/ SVEN

Vi läste äntligen klart boken och jag gillar den i allmänhet. Trotts att boken är uppbyggd på ett konstigt sätt så var det intressant att höra på den, då den där konstiga uppbyggnaden gjorde det hela så spännande.
Det konstigaste hände nog i slutet, då författaren gav 5 olika förslag på hur personerna kunde bete sig och förslag nr 0 var original förslag (alltså hur de egentligen betedde sig).
I slutet av boken var det även mycket tjat om film och jämförelse mellan olika genrer på filmer. Allt detta ledde till att "han", huvudpersonen i boken, jämförde sitt liv med en film och det var väldigt intressant att lyssna på, då man inte direkt förstod vad han menade, ända fram till sista meningen i boken.
Boken slutade med att han inte svarade på telefonen då det var Anka som ringde. Innan dess så kom han hem efter bion tillsammans med Hans-Peter och Anka och han var väldigt sur på henne. Han ville ta självmord, men han vågade inte, dels för att det skulle göra ont för honom och dels för att han tänkte på sin lille syster och mamma, som skulle bli förskräckta av att se honom död i huset. Fast det var nära till att han skulle ta en överdos av tabletter och Anka inte ringde honom innan några timmar, men det gjorde hon ju och efter att hon kommit hem till honom och pratat med honom, var hon tvungen att resa iväg med sin pappa. Hon skulle inte komma hem förrän på helgen och då frågade hon honom, om han ville att hon skulle ringa honom när hon kommit hem. Han svarade "ja" och då natten kom och hon var hemma igen, försökte hon ringa honom, men han svarade inte tillslut!

Jag tycker att det innebär att han inte tyckte om henne egentligen eller så slutade han att tycka om henne då, telefonen ringde. Fast mest tror jag att han inte tyckte om henne alls. Det kanske fanns några känslor inom honom i början, men sedan tror jag att det bara blev något konstigt. Det är svårt att förklara, men han ville nog bara "vinna" henne och hennes uppmärksamhet och då när han tillslut fick det han ville, så var han inte intresserad av henne längre!

Hjärtans fröjd/ SVEN

Det vi läste idag, var väldigt tråkigt. Nu menar jag inte om själva boken och stilen som den är skriven på, utan nu menar jag handlingen. Det var nämligen så att det inte hände något "vwow" i boken, som t.ex i slutet av förra läsningen för ett par veckor sedan. Den här gången backade de i tiden igen. Nu handlade det om när han nyss hade kommit hem och upptäckt sitt paket på hans bord inne hans sovrum. Paketet som han egentligen hade köpt åt Ann-Katrin. Nästa dag gick han till henne, tidigt på morgonen och hon verkade ha besök. När de satt i köket kom en kille ut ur hennes rum. Det var tydligen Hans-Peter, som besökte henne i ett par dagar. Han tänkte inte på det sämsta direkt, han tyckte inte att det var konstigt med att Ann-Katrin hade besök. Fast jag tror att den där Hans-Peter är något mer än bara en vanlig vän till Ann-Katrin. Det kunde man tydligt märka då han kom in i köket från Ankas rum och dessutom knäppande sina byxor. Jag tycker nog att "han" antingen är knäpp, naiv eller så vill han inte se sanningen, för att han tycker att den är hemsk och obehaglig!

Svar på fråga!

Den skiljer sig inte åt så jätte mycket om man tänker efter, men trotts det så finns det vissa ord och citat som kan låta lille annorlunda. Handlingen skiljer sig nog mest, då författaren bara skriver, utan att försöka ge några råd och budskap till sina yngre läsare. Jag tycker att de flesta barnböckerna som är skrivna på tjugohundratalet, har någon slags budskap, som de försöker att visa till sina läsare och därmed lära de till något bättre eller något som de aldrig skall göras. Författaren till Franssonsbarna i Fågelhult skrev lite mer vanligt och enkelt, då han bara skulle berätta om hur Maria betedde sig och om hur Olle försökte hjälpa henne eller försvara sig!

Franssonsbarna i Fågelhult

För ca tre veckor sedan började jag läsa en barnbok, Frannsonsbarna i Fågelhult, och nyligen läste jag ut den helt och hållet.

Som sagt så var det en barnbok som rekommenderas från 0 - 10 år, men eftersom det var en bok som skrevs i slutet av 1960-talet , så tyckte jag att det skulle vara intressant att läsa en sådan gammalbok, då den är skriven med "riktiga svenska" ord. Dessutom så hade den normalstor text, vilket gjorde den ännu bättre, eftersom jag i vanliga fall tappar bort mig när jag skall läsa en bok med små bokstäver. 

Boken handlar om två syskon, Olle och Maria, och de är de ända barnen i hela Fågelhult. 

      Fågelhult är en liten by som ligger bredvid en stor stad. Fågelhult är så liten att det bara är Maria, Olle, mamma, pappa och farmor som bor där. 

Boken är 108 sidor lång och under dessa sidor får man hänga med och läsa om ett utav deras år i Fågelhult. Allting börjar från en utav deras julafton det ena året och slutar på julen nästa år. 

Man får reda på mycket fakta om deras familj och framför allt om huvudkaraktärerna, Olle och Maria, men samt om Fågelhult. 

Författaren skriver ofta i boken om att Maria är busig och oförskämd. Dessutom så tycker hon om att skylla ifrån sig och eftersom både mamma och pappa vet det, så skyller de inte verken på Maria eller Olle 

Under bokens gång händer det massor med saker med Maria. T.ex så får hon nya kattungar under våren, hon får gå ut med hästarna, fast bara med sällskap av en vuxen, hon lär sig att måla snygga påskägg, hon lyckas även bli inlåst i utedassen flera gånger, gömma sig på grund att hon har blivit ledsen, tjuvtitta på Olles presenter till födelsedagen, bråka en hel del med Olle, ordna presenter till mamma, pappa och farmor och till sist lyckas hon gräva bort all snö som leder till farmors dörr och därmed rädda henne från ensamhet, fast efteråt så blir hon sjuk att hon måste dricka farmors te och äta hallonsylt. 

Jag tyckte faktiskt om boken i både allmänhet och framför allt vissa situationer som skedde i boken. Jag tror nog att det inte kommer att vara rätt om jag fortsätter att säga att både Olle och Maria är huvudkaraktärer i boken, eftersom det för det mesta handlade om den busiga Maria som kunde hitta på massor med tokiga saker. Jag tycker även om att författaren skrev detaljerat och gjorde så att läsaren kunde förstå mer. Alltså med andra ord kan man säga att författaren har lyckats med att göra en barnbok, då han (författaren) har skrivit väldigt lätt text som det är lätt att förstå, men dock använde han gamla ord som vi inte använder längre, men det är ändå lätt att förstå de.