Jag har faktiskt kommit en rätt så bra bit i boken nu. Jag väntade med att skriva, eftersom jag ville komma till en viss kapitel, bara för att kunna berätta lite mera om vad boken handlar om.
Förra gången så hade ju Gilbert skämt ut sig inför hela klassen och fortsättningen är precis som jag trodde. Nämligen att han cyklade iväg från skolan, till ett helt okänt ställe, som ligger flera kilometer iväg från hans hus. Det var ju lite onödigt att göra tycker jag i alla fall, eftersom han bara kunde gå in och låsa in sig i sitt rum och kolla klart på fotoalbumet.
När han ville vända sig om och cykla tillbaka, råkade han ramla och skrapa upp knät, så att jeansen gick sönder. Han råkade även göra sig illa på foten, ta sönder hjulet på cykeln och dessutom så blev han våt i hela kroppen, men han lyckades ändå, ställa sig upp och gå halkande, mot sitt hus. Cykeln fick han lämna kvar. Det var väldigt bra gjort av Gilbert, att han klarade sig på egen hand och lämna kvar cykeln, eftersom den var trasig. Fast det han skulle kunna göra i värsta fall, är att han skulle kunna ringa ambulansen, polisen eller ropa högt om hjälp, så att människorna i villorna skulle kunna höra och komma till hjälp.
På vägen såg Gilbert, en kvinna som kom rakt mot honom. Självklart blev han lite skrämd, jag menar... jag skulle också bli det om jag var där.
När kvinnan var framme vid Gilbert, började hon att prata med honom. Det konstiga med henne var att hon redan visste Gilberts namn och att hon var ivrig att hjälpa Gilbert med hans skador och hans cykel. Hon lyckades övertyga Gilbert och Gilbert hade inget annat val än att lita på henne och följa med henne till hennes lilla stuga, som låg i närheten till lilla olyckan. Om jag var Gilbert så skulle inte jag ha följt med. Jag menar... vem vet vem hon egentligen är och vad hon kan ha för sig.
Kvinnan visade sig heta Greta. Gilbert fick lov att sätta sig ner vid hennes köksbord och ta av sig byxorna, så att de skulle kunna torka ordentligt vid öppna spisen, som Greta har i köket. Gretas kök är full av olika sorters örter, som hänger upp och ner, här och där. Istället för byxorna och tröjan får Gilbert en stor filt, som han senare kastar på sig. Greta erbjöd även te, som hon gjort av sina örter. Gilbert vågade inte smaka på den först, men Greta övertalade honom igen. Hon sa att den skulle hjälpa såret att läka snabbare. Fast det är väl klart att alla skulle vara rädda för att smaka något nytt på ett helt okänt ställe, tillsammans med en okänd person. Så Gilbert känslor är helt klart klara för mig!