BOKRECENSION, bok av Torben Poulsen - Le, Smilja

Författaren av boken ”Le, Smilja” är en dansk författare med namnet Torben Poulsen.
Boken översattes från danska till svenska av Ulf R Ohretall.

Boken handlar om en tjej med namnet Smilja som är 16 år gammal och som bor i staden Iljava. I början av  boken bor Smilja med sin bror Petar , mamma Helena och pappa Drago. Smilja och hennes familj är muslimer och just under den tiden som boken utspelar sig i, pågår ett krig mellan serber och muslimer på andra sidan av berget. Efteråt försvinner Petar in i kriget på andra sidan av berget och dör där.
       Marko, en kille med massor med hemligheter kommer in i Smiljas liv efter ett disco och oroväckande natt med blod och slagsmål. Marko får bo hos dem ett tag och sedan ger han sig iväg tills han återkommer igen i mitten av boken och ända in i slutet. Smilja har även en bästa vän som heter Daniela. Daniela är en serb och när det ”kalla kriget” eller ”osynliga kriget" i Iljava startar, förbjuder Danielas pappa henne att umgås med Smilja eftersom hon är en muslim.
       En dag när Smilja och hennes mamma och pappa besöker hennes mormor, får hon reda på att hon är en halv serb, genom att Smiljas morfar var det. Den här nya nyheten ställer till med problem, eftersom hon då är halvt serb och halvt muslim i blodet, vilket innebär att dem måste välja en sida som dem skall stå på, när kriget bryter ut i Iljava.
       Kriget på andra sidan av berget bryter nu ut i Iljava. Smilja, hennes föräldrar och Marko stannar kvar i Iljava och gömmer sig i källaren för en början, eftersom det är bombning som pågår ute på gatorna och det gör att det blir farligt för människorna att vistas utomhus. Det är även farligt att hämta mat från torget och eftersom det är höst, november, så är det dessutom kallt där.
      Smiljas hus blir ockuperad av dem serbiska soldaterna och delvis deras egna granne som också är en serb och vars dotter har varit Smiljas bästa vän en gång i tiden. Grannen vill hjälpa Smiljas familj att komma undan från kriget och döden och bestämmer därför att hämta upp dem med en bil ett par timmar efter så att dem kan fly, men planen misslyckas då grannen inte kommer och istället kommer två serbiska soldater som var med grannen och försöker våldta Smilja. Marko lyckas rädda Smiljas familj genom att döda båda soldaterna och klä ut sig som en serb soldat, men resultatet va detta blir att Smiljas pappa förs bort någon annan stans medan Smilja och hennes mamma överlever i en kall idrottssal med flera hundra andra kvinnor.
      När Drago, Smiljas pappa är borta och Marko är bland soldaterna så får Smilja och Smiljas mamma, Helena, hjälp av grannen tillslut. Dem sätter sig i en lastbil och blir bortkörda flera mil innan dem släpps och går för fot genom en hel minfält och lyckas överleva. När dem hr gått ett par mil hamnar dem på UN:s flykting läger som tar emot alla flyktingar som har rymt från serberna. Där får Smilja veta att hennes pappa är troligtvis död och efter flera månader och efter att våren har kommit, mötts Marko och Smilja på nytt på flyktinglägret, där Marko blir tvungen att berätta sanningen om sig själv till Smilja och be om ursekt.
      När serberna vill ockupera flyktinglägret lyckas Smilja, hennes mamma, Marko och flera andra flyktingar fly från lägret med flera bussar och därmed överleva och bosätta sig i andra länder.

När jag läste boken kändes det som om dessa personer existerade i verkligheten och att det var just Smilja själv som skrev den och att det var hennes ord och känslor som fanns med i boken, eftersom den var så väl och korrekt berättat enligt mig. När man läste boken så kunde jag även känna lukten av nyklippt gräs som författaren beskrev och även dammen och kylan runt omkring dem. Allt verkar vara helt naturligt och vissa tankar som Smilja fick i boken kändes också bekant på något sätt. Så jag måste nog säga att boken verkade vara 100% trovärdig, utom att jag stannade upp vid vissa tillfällen och försökte förstå varför Marko inte ville bland serberna, då han själv var en serb, men tillslut fick jag ett svar på min fråga och allt kom på sina platser.
Allmänt tycker jag att boken var toppen och jag fick verkligen sätta mig in i Smiljas tankar för att förstå det hon gjorde och hur hon betedde sig under krigets gång. Jag fick även känna av kriget genom Smiljas kropp känns det som och trotts att jag tyckte att boken var lite tråkig i början, så ville jag inte stanna med mitt läsande av denna bok i slutet. Så bra var den verkligen och boken är nog bra för dem som inte har någon aning om vad krig är och hur olika människor beter sig vid krig. Vi har t.ex Smilja och hennes mamma som inte ville vara med i verken kalla eller det riktiga kriget, medan Smiljas bror Petar bara längtade efter att få gå ut i kriget och mörda sina motståndare.

Le, Smilja av Torben Paulsen sid. 55-96

Nu tycker jag att boken är mycket mera intressantare än vad den var förr, eftersom nu så känner jag till det mesta om karaktärerna i boken och det som händer nu har någon koppling till det som skedde förr, vilket jag inte trodde skulle vara, eftersom boken verkade vara indelad i kapitel där något nytt skedde i varje ny kapitel.

Utifrån det jag har läst denna vecka så märker jag tydligt att så kallade ”kalla kriget” eller ”osynliga kriget” har startat där i Iljava, på grund av att serberna hade bränt upp en moské under natten och nästa dag i skolan blev en liten kille, vars pappa var med i bränningen av moskén under natten, ihjälslagen av muslimerna som omringade han. Då var det bara Smilja som sa åt att sluta slå och misshandla honom men det var försent. Detta kunde ha berott på att Smilja fick reda på att hon var en halvserb av sin mormor ett par dagar innan. Smilja som trodde att hon var hel muslim blev chockerad av sin mormors ord och visste inte vem hon egentligen var nu och om vems sida hon skulle stå på.
I slutet utav det jag hade läst denna vecka så fick jag veta att Petar hade dött och Marko, den killen som Smilja inte tyckte om från början, blev hennes närmaste vän och förälskade kille som hon inte skulle klara av att leva utan.

Man kan säga att allt det jag har läst denna vecka har bara handlat om tragiska händelser. Mord, död och tragiska nyheter för Smilja och hennes mamma. Det känns inte så glatt så klart, men det har varit spännande att läsa boken då. Det jag tror att kommer hända i fortsättningen är att kriget bryter upp på riktigt där med. Det känns inte heller som om Marko kommer att överleva eftersom han har för mycket spring i bena så om kriget bryter upp så kommer han nog inte kunna att klara av att sitta hemma och ta skydd. Jag tror även att denna bok har någon koppling med Sverige, eftersom den är översatt till svenska, men egentligen kan man ju inte säga att om man har översatt en bok till svenskan så måste den handla om Sverige eller ha någon koppling med Sverige, eftersom det finns många böcker som har översatts från andra språk till svenskan, utan att ha någon koppling till Sverige. Det som förmodligen gör så att jag tänker på att boken har någon koppling till Sverige, kan bero på den massvisa invandringen i Sverige av folk från sydöst under 1990-talet och uppåt fram tills 2000-talet.

Le, Smilja av Torben Paulsen sid. 5-54

Boken som jag läser heter ”Le, Smilja”. Den handlar om inbördeskriget i Bosnien och kriget mellan olika kulturer som ville ha Bosnien för sig själva. Man kan märka att mycket otäckt händer  i boken, efter att man bara har läst drygt 30 sidor, men samtidigt måste jag säga att boken är trotts allt spännande. I boken får man följa huvudpersonen Smilja och hennes farliga men ändå på något sätt goda  liv.

Varje kapitel i boken beskriver en händelse och mellan kapitlen och händelserna är det olika antal dagar som har gått.

Bokens handling från sida 5-56:
Smilja är 16 år. Hon bor tillsammans med sin bror Petar, mamma Helena och pappa Drago i staden Iljava, Bosnien. Alla i Smiljas familj är muslimer, men man får aldrig veta om vilken nationalitet dem har, utom att hennes farfar var en Serb.
Det som händer i hennes omgivning är att det pågår ett inbördeskrig på andra sidan av berget av staden Iljava, där Smilja bor. Varje natt hör hon skott från kanonerna, som kommer från den sidan och dag efter dag lever hon med oron om att kriget skall starta även i där hon bor.

En dag visar Smiljas bror Petar sin nya Kalashnikov till henne. Smilja blir inte glad över att han har ett vapen, men Petar roar henne med att dem måste försvara sig på något sätt om kriget bryter ut även i Iljava.
Efter ett tag så försvinner Smiljas bror och hon hittar senare ett brev under hennes egna kudde. Brevet är från brodern och i den säger han att han har anmält sig till milisen (lokala militären) och att han skall ge sig ut i kriget. Smilja och hennes föräldrar bestämmer sig då för att hålla allt i hemlighet och inte ens berätta något för Petars bästa vän som är serb, eftersom kriget trotts allt pågick främst mellan serber och muslimer, vilket måste innebära att dem flesta serberna var kristna.

En annan dag så får Smilja reda på att Daniela, Smiljas bästa vän, inte får vara med henne längre eftersom Smilja är en muslim och Daniela är serb. Smilja stör sig på att allt det som spelar en stor roll nu, inte var så viktigt förr. Hon vill nämligen ha det som förr, med frid och fröjd och absolut inte behöva behandla andra människor på olika sätt beroende på deras nationalitet, kultur och religion.
Samma dag som hon fick reda på detta hittade hon och Daniela ett lik som flöt på vattnet. Liken flöt till det stället enda upp från berget och det läskiga var att liken hade verken några armar eller ben och dessutom var den helt ihålig, från att man hade skjutit på den. Båda tjejerna blev rädda då och polisanmälde detta, trotts att Daniela protesterade och bad Smilja om att inte blanda in henne i den där händelsen.

Ett halvt år hade nu gått sedan Smilja och hennes familj träffade deras familjevänner. Nu var det dags igen att fira deras vänskap med dem i ett café, denna gång med. I deras vänners familj ingick dottern Suada som Smilja inte tyckte om särskilt mycket eftersom hon var en bortskämd unge, mamma Fatima som dottern Suada var en kopia av och pappan Munibi som var snäll men som dock ställde obehagliga frågor.
Den här gången börjar dem plötsligt prata om kriget som sker på andra sidan av bergen. Denna gång så är det inte bara Smiljas mamma Helena som är besviken utan nu är det även Smilja som är besviken eftersom männen har börjat föra diskussioner om det.

När Smilja, Helena och Drago var på väg till hennes mormor, så fick dem stanna upp mitt i skogen för att hälla i saft i en utav bilens rör, eftersom deras vatten var slut, så kom deras bekanta granne som var en serb och sju andra yngre män som också var serber till dem. Alla dessa åtta män hade militärkläder och någon slags vapen i handen eller runt axeln. Deras granne frågade dem vart dem skulle och vart deras son var, eftersom det tydligen hade börjat gå rykten om att deras son var med i kriget och krigade mot serberna, men Drago nekade det faktumet och sa att man inte bör lita på alla rykten. Detta kunde vara farligt för dem, trotts att det var deras granne, eftersom han var en serb och under ett krig eller under ett kallt krig så hatar man verkligen varandra oavsett om man har känt varandra i flera år.
Hemma hos mormor åt dem mat och hade det mysigt innan Smilja började fråga om morfar. Då kom sanningen upp! Mormor berätta att Smiljas morfar var upphämtat hemifrån och mördad av kroaterna ustasja’rna (kroaternas fascistiska organisation som jobbade på nazisterna och som hade som mål att utrota alla serber och muslimer), i ett förintelseläger år 1945. Detta hade mormor aldrig berättat, inte ens för Helena och hennes syskon. Mormor sa även att morfar var en serb medan mormor var en muslim, vilket innebär att Helena och hennes syskon är halv serber, vilket gör situationen ännu sämre, eftersom dem inte kan välja någon sida nu och dem kan bli mördade från båda hållen om kriget uppstår.

När Smilja är tillbaka i skolan ser hon en stor ring och innanför ringen pågår ett slagsmål. Det är muslimerna som har omringat Tony (en muslim)  och en serb. Serben är yngre än dem andra och det värsta är att den serben blir slagen för att hans pappa som också är serb, var med på att bränna en moské och mörda ett par muslimer, tillsammans med två andra serber. Lärarna och vakterna såg vad som pågick i skolgården, men dem gjorde inget åt saken, därför bröt sig Smilja in i ringen och stoppade Tony, men då blev hon hat tillbaka och över hela skolgården skrek alla muslimer ”serb-älskare, serb-älskare...”. När ambulansen kom så märkte Smilja att sirenerna inte var på då dem skulle köra ut från skolan, vilket innebär att serb-pojken var död.
Rektorn kom in i klassrummet och sa att lektionerna var inställda för dagen och han varnade även alla om att detta inte skulle upprepas någon mer gång.
När rektorn skulle gå så visade Smilja mod igen och frågade rektorn om pojken var död. Svaret från rektorn blev att hon skulle få besöka honom en dag och få reda på svaret.

Tankar: 
Jag tycker att boken är bra hittills. Först tyckte jag att den var långtråkig, men sedan när man kom in en bit i boken så blev den mycket roligare och intressantare att läsa, eftersom saker började hända. T.ex mord och tankar angående kriget. Jag gillar då hemligheter kommer fram eftersom det liknar deckarhistorier, vilket är bra, eftersom jag enbart gillar att läsa sådana typer av böcker.

Tio små negerpojkar:

Idag läste Johanna ett utdrag av boken "Tio små negerpojkar", till oss.

Utdraget handlade om en obebodd ö, där 10 engelsmän  blev lurade till. 

Varje av engelskmännen har en ond mördar bakgrund. En herre med namnet Herr Owen äger ön och hans plan är att mörda en av personerna varje dag. 

I huset finns även två betjänter. En utav dagarna blir betjänterna tillsagda till att sätta på en skiva med något okänt i. Rösten från skivan talar om var och ens mord och anklagelse. De 10 engelsmännen blir skrämda. Efter middagen är det dags att göra en undersökning på det mystiska fallet. De 10 engelsmännen samlas i en utav rummen. Tillslut visade det sig att ingen utav dessa engelsmän känner herr Owen. 

Var och en utav dessa engelsmän har fått ett brev med inbjudan till ön. Ordföraren börjar förstå vad allting handlar om och han vet också att det är något ond och misstänksamt som sker. 

Nej, nu vill jag inte läsa ljudboken "Baskervilles hund" längre. Det här utdraget lät mycket intressantare och tack vare det här utdraget, har mina ögon "öppnat" sig och nu förstår jag att Sherlock Holmes´s seriösa böcker och Laura Trenters tonårs detektiv böcker inte är ensamma om att vara BÄST! 

Det här låter verkligen roligt och mytiskt och nu kan jag inte vänta tills jag lånar boken, börja läsa den och kommer till slutet! 

Granen:

Idag läste Johanna  en liten avsnitt/kapitel av en bok åt oss. Den kapitlen hette "Garnen" och den handlade om mumin-familjen och deras jul.

Det är nämligen så att hela mumin-familjen sover från början av vintern till slutet av vintern, men det här året blev de väckta av Imulen, som kom springande och skrikande att julen kommer. 

Eftersom mumin-familjen inte visste vad julen var, fick de massor med hemska tankar och de trodde att det var en monster som skulle besöka deras område. 

Mumin-familjen sprang runt och gjorde allt de hade blivit tillsagda till att göra. De blev t.ex tillsagda att sätta upp en gran och sedan klä upp den. De förstod ingenting. De trodde att de var tvungna att klä den med riktiga kläder. Sedan hörde de att man skulle göra julmat, så mumin mamman satte igång direkt med att laga massor med goda saker. Sedan placerade hon maten under granen. Efteråt hörde de att "julen" skulle ha presenter. Så det de gjorde var att slå in en varsin paket med sin dyrbaraste sak i. Paketen placerade de också under granen. 

Stackarna visste inte vad julen var och det var ju ingen annan som kunde berätta något om den för de häller. Så de sprang runt där och väntade tills "monstret" jul skulle komma. 

Jag tyckte om berättelsen, eftersom det var väldigt roligt att hänga med, då dem helt och hållet var "borta"! Författaren beskriver väldigt bra, både deras tankar och beteende. Så det var väldigt mysigt att sitta och lyssna på den. Nu hoppas jag bara att vi gör det igen någon dag! 

Tänk er att jag kommer från ett annat land med en annan kultur och traditioner. När jag var sex år och när jag nyss hade flyttat till Sverige, så visste jag inte vad jul var. Vi i Dagestan firar bara nyåren i januari och decembermånad och då när december kom för första gången under den tiden jag har bott här i Sverige, så visste jag inte varför alla pyntade sina balkonger och varför skolorna och stadens gator var fulla av ljus. Det var inte direkt så att jag trodde att jul var ett monster, när jag hörde ordet jul för första gången, men trotts det så visste jag inte vad det var. Min allra första lärare här i Sverige, var den bästa läraren på att beskriva. Hon lyckades att förklara för mig vad jul var och hur mycket den betyder för en svensk, trotts att jag inte hade behärskat svenska språket än. Efter det började jag sjunga olika jullåtar och tack vare det började jag förstå varför man tänder ljus och pyntar så mycket ute i stadens gator. Innan dess så trodde jag att man tände ett ljus för att det blev mörkt ute, lite tidigare än vanligt.  

Så det var min historia med min första jul, som jag trotts allt inte firar! 

Hjärtans fröjd/ SVEN

Vi läste äntligen klart boken och jag gillar den i allmänhet. Trotts att boken är uppbyggd på ett konstigt sätt så var det intressant att höra på den, då den där konstiga uppbyggnaden gjorde det hela så spännande.
Det konstigaste hände nog i slutet, då författaren gav 5 olika förslag på hur personerna kunde bete sig och förslag nr 0 var original förslag (alltså hur de egentligen betedde sig).
I slutet av boken var det även mycket tjat om film och jämförelse mellan olika genrer på filmer. Allt detta ledde till att "han", huvudpersonen i boken, jämförde sitt liv med en film och det var väldigt intressant att lyssna på, då man inte direkt förstod vad han menade, ända fram till sista meningen i boken.
Boken slutade med att han inte svarade på telefonen då det var Anka som ringde. Innan dess så kom han hem efter bion tillsammans med Hans-Peter och Anka och han var väldigt sur på henne. Han ville ta självmord, men han vågade inte, dels för att det skulle göra ont för honom och dels för att han tänkte på sin lille syster och mamma, som skulle bli förskräckta av att se honom död i huset. Fast det var nära till att han skulle ta en överdos av tabletter och Anka inte ringde honom innan några timmar, men det gjorde hon ju och efter att hon kommit hem till honom och pratat med honom, var hon tvungen att resa iväg med sin pappa. Hon skulle inte komma hem förrän på helgen och då frågade hon honom, om han ville att hon skulle ringa honom när hon kommit hem. Han svarade "ja" och då natten kom och hon var hemma igen, försökte hon ringa honom, men han svarade inte tillslut!

Jag tycker att det innebär att han inte tyckte om henne egentligen eller så slutade han att tycka om henne då, telefonen ringde. Fast mest tror jag att han inte tyckte om henne alls. Det kanske fanns några känslor inom honom i början, men sedan tror jag att det bara blev något konstigt. Det är svårt att förklara, men han ville nog bara "vinna" henne och hennes uppmärksamhet och då när han tillslut fick det han ville, så var han inte intresserad av henne längre!

Hjärtans fröjd/ SVEN

Det vi läste idag, var väldigt tråkigt. Nu menar jag inte om själva boken och stilen som den är skriven på, utan nu menar jag handlingen. Det var nämligen så att det inte hände något "vwow" i boken, som t.ex i slutet av förra läsningen för ett par veckor sedan. Den här gången backade de i tiden igen. Nu handlade det om när han nyss hade kommit hem och upptäckt sitt paket på hans bord inne hans sovrum. Paketet som han egentligen hade köpt åt Ann-Katrin. Nästa dag gick han till henne, tidigt på morgonen och hon verkade ha besök. När de satt i köket kom en kille ut ur hennes rum. Det var tydligen Hans-Peter, som besökte henne i ett par dagar. Han tänkte inte på det sämsta direkt, han tyckte inte att det var konstigt med att Ann-Katrin hade besök. Fast jag tror att den där Hans-Peter är något mer än bara en vanlig vän till Ann-Katrin. Det kunde man tydligt märka då han kom in i köket från Ankas rum och dessutom knäppande sina byxor. Jag tycker nog att "han" antingen är knäpp, naiv eller så vill han inte se sanningen, för att han tycker att den är hemsk och obehaglig!

Svar på fråga!

Den skiljer sig inte åt så jätte mycket om man tänker efter, men trotts det så finns det vissa ord och citat som kan låta lille annorlunda. Handlingen skiljer sig nog mest, då författaren bara skriver, utan att försöka ge några råd och budskap till sina yngre läsare. Jag tycker att de flesta barnböckerna som är skrivna på tjugohundratalet, har någon slags budskap, som de försöker att visa till sina läsare och därmed lära de till något bättre eller något som de aldrig skall göras. Författaren till Franssonsbarna i Fågelhult skrev lite mer vanligt och enkelt, då han bara skulle berätta om hur Maria betedde sig och om hur Olle försökte hjälpa henne eller försvara sig!

Franssonsbarna i Fågelhult

För ca tre veckor sedan började jag läsa en barnbok, Frannsonsbarna i Fågelhult, och nyligen läste jag ut den helt och hållet.

Som sagt så var det en barnbok som rekommenderas från 0 - 10 år, men eftersom det var en bok som skrevs i slutet av 1960-talet , så tyckte jag att det skulle vara intressant att läsa en sådan gammalbok, då den är skriven med "riktiga svenska" ord. Dessutom så hade den normalstor text, vilket gjorde den ännu bättre, eftersom jag i vanliga fall tappar bort mig när jag skall läsa en bok med små bokstäver. 

Boken handlar om två syskon, Olle och Maria, och de är de ända barnen i hela Fågelhult. 

      Fågelhult är en liten by som ligger bredvid en stor stad. Fågelhult är så liten att det bara är Maria, Olle, mamma, pappa och farmor som bor där. 

Boken är 108 sidor lång och under dessa sidor får man hänga med och läsa om ett utav deras år i Fågelhult. Allting börjar från en utav deras julafton det ena året och slutar på julen nästa år. 

Man får reda på mycket fakta om deras familj och framför allt om huvudkaraktärerna, Olle och Maria, men samt om Fågelhult. 

Författaren skriver ofta i boken om att Maria är busig och oförskämd. Dessutom så tycker hon om att skylla ifrån sig och eftersom både mamma och pappa vet det, så skyller de inte verken på Maria eller Olle 

Under bokens gång händer det massor med saker med Maria. T.ex så får hon nya kattungar under våren, hon får gå ut med hästarna, fast bara med sällskap av en vuxen, hon lär sig att måla snygga påskägg, hon lyckas även bli inlåst i utedassen flera gånger, gömma sig på grund att hon har blivit ledsen, tjuvtitta på Olles presenter till födelsedagen, bråka en hel del med Olle, ordna presenter till mamma, pappa och farmor och till sist lyckas hon gräva bort all snö som leder till farmors dörr och därmed rädda henne från ensamhet, fast efteråt så blir hon sjuk att hon måste dricka farmors te och äta hallonsylt. 

Jag tyckte faktiskt om boken i både allmänhet och framför allt vissa situationer som skedde i boken. Jag tror nog att det inte kommer att vara rätt om jag fortsätter att säga att både Olle och Maria är huvudkaraktärer i boken, eftersom det för det mesta handlade om den busiga Maria som kunde hitta på massor med tokiga saker. Jag tycker även om att författaren skrev detaljerat och gjorde så att läsaren kunde förstå mer. Alltså med andra ord kan man säga att författaren har lyckats med att göra en barnbok, då han (författaren) har skrivit väldigt lätt text som det är lätt att förstå, men dock använde han gamla ord som vi inte använder längre, men det är ändå lätt att förstå de. 

Hjärtans fröjd/ SVEN

Äntligen blev det något intressant!

- Jag hatar dig Anka!
Så sa han i slutet av det här avsnittet. Vi vet ännu inte varför han sa det, men en tanke är att Ann-Katrin har svikit honom. Det kunde man märka genom att hon skrev ett vykort till USA, eftersom han var där i 8 veckor, närmare sagt nästan hela sommarlovet. Han skickade 12 brev till henne innan, men som svar fick han ett vykort, där det stod att hon ville att han skulle komma snabbare hem, så att hon skulle kunna prata med honom. Dessutom så sa hon att han skulle möta tusentals tjejer i USA och inget om att hon kommer sakna honom. Det var lite skumt tycker jag.

Jag stör mig på att tiderna i boken hoppar fram och tillbaka. Alltså ena sekunden är det nu tid och den andra så är det då tid. Ibland går tiden väldigt snabbt och blind väldigt sakta.
Boken är snart slut och det känns extra spännande nu, när man inte vet vad som har hänt. Så man kan säga att boken har växlat mellan roligt, tråkigt, snuskigt och intressant. Jag tycker faktiskt att det låter bra, eftersom det är inte ofta, då en bok innehåller sådana olika delar.

Hjärtans fröjd/ SVEN

Snusk, snusk, snusk!
Som jag sa i förra inlägget, så tycker jag inte om kroppskontakter, eftersom det finns olika människor.
Det här avsnittet handlade bara om kroppskontakter. Om hur de ville ha varandra, om deras känslor och tankar som de hade i början, när de träffade varandra för första gången.

Jag blev verkligen äcklad när han började kyssa henne från fötterna och upp till örat.
tårna, hälen, höfterna, magen, brösten, nacken och till sist örat.
Alltså tänk er bara, hur många bakterier det finns på dessa ställen och även om man duschar, så kommer bakterierna att komma tillbaka under en timme.

Det som var mest konstigt i det här avsnittet, var när han frågade "kan man inte bli med barn", när de var i sängen. Ann-Katrin gick då upp ur sängen och öppnade rullgardinerna och frågade "vad ser du?".

Han sa i sin tur:
- Dig!

Ann-Katrin:
- Nej, kolla på himlen. Vad ser du?

Han:
- Jag ser fullmåne.

Ann-Katrin:
- Exat, fullmåne! När det är fullmåne så är jag som minst fruktsam. Jag känner min kropp. Jag kan inte bli med barn när det är fullmåne. Det är en biologisk omöjlighet. Lita på mig.

Författaren förklarar:
- Om hon sagt att han kunde flyga hade han öppnat fönstret och kasta sig ut!?

Kan ni hålla med mig om att det här är konstigt. Hur kan det vara en biologisk omöjlighet att bli gravid när det är fullmåne. Jag förstår inte, ville hon bara luras på det viset. Alltså det kanske var så att hon tog några tabletter eller andra medel, som gjorde så att hon inte kunde bli med barn och därför så ville hon kanske ljuga för honom och se om han litade på henne. Vem vet, jag kanske har rätt trotts allt!

Hjärtans fröjd/ SVEN

Det vi läste idag, handlade för det mesta om kondomer. Fast i början så handlade det om att han samlade Ann-Katrins röda hårstrå, som hon tappade i förra avsnittet, då hon besökte honom. Jag tycker att det är  väldigt knäppt att samla någons hårstrå i en ask och ha det som ett minne. Undrar hur han tänkte, jag menar ... han kan ju inte vara så galet kär i henne, alltså så kär att han kryper på golvet och samlar upp all hårstrå med hjälp av en pincett!
    Efter att det avsnittet var slut, började kondom avsnittet helt plötsligt och oväntat. Jag förstod inte varför han blåste upp kondomer i sin balkong och sedan gick in i rummet och gjorde små hål i de med hjälp av en nål. Dessutom så tyckte han att han var bäst, bara för att han trodde att ett nytt liv skulle födas tack vare honom. Fast sedan så sa han att han kanske skulle döda en person också. Jag tror att han menade att det skulle var föräldrarna till barnet/fostret som skulle dö, jag menar... man skyddar ju sig för att man inte vill ha barn eller för att inte bli smittad av någon genetisk sjukdom. Så han är ju lite knäpp!
 Det jag även tyckte var intressant, var den delen då Ann-Katrin sa att hon skulle besöka honom nästa kväll, för att hämta sin tyska bok och det uppfattade han som att hon ville ha honom. Så efter det så började han gå runt i olika affärer och leta efter kondom. Han vågade inte fråga i kassan eller gå till kassan med en paket kondom, eftersom han varje gång träffade en särskild person. T.ex en utav sina klasskamrater, en vacker och ung tjej bakom kassan och olika andra personer, som gjorde så att han inte vågade. Det allra, allra konstigaste med det här är att han köpte en cigarettpaket när han var vid kassan. Det gjorde han när klasskamraten var bredvid och det fick mig att tänka på om han verkligen vara 16 år eller om han var äldre. Alltså enligt lagen så får man ju inte köpa cigaretter innan man har fyllt 18 år. Så de var verkligen konstigt.
Jag kommer inte riktigt ihåg vid vilket tillfälle han sa detta men jag för mig att jag läste någonstans att han sa att det var år 1990 eller något liknande. Jag tror att han sa så vid tillfället då han sa att det var normalt med att handla kondom i hans ålder och att han absolut skulle kunna säga till sin mamma att han skall ut och köpa kondom till kvällen, eftersom det är år 1990 de lever i.

Ärligt sagt så trodde jag inte att något liknande skulle hända i boken, men jag verkade ha fel i sona fall! Om boken kommer att fortsätta handla om detta, så tror jag att det inte kommer vara något för mig, eftersom jag verkligen blir äcklad av kroppskontakter. Oj, det där kanske lät lite fel, men ändå, det är mig jag pratar om!

FOTOALBUMET

Jag har faktiskt kommit en rätt så bra bit i boken nu. Jag väntade med att skriva, eftersom jag ville komma till en viss kapitel, bara för att kunna berätta lite mera om vad boken handlar om.

Förra gången så hade ju Gilbert skämt ut sig inför hela klassen och fortsättningen är precis som jag trodde. Nämligen att han cyklade iväg från skolan, till ett helt okänt ställe, som ligger flera kilometer iväg från hans hus. Det var ju lite onödigt att göra tycker jag i alla fall, eftersom han bara kunde gå in och låsa in sig i sitt rum och kolla klart på fotoalbumet.
     När han ville vända sig om och cykla tillbaka, råkade han ramla och skrapa upp knät, så att jeansen gick sönder. Han råkade även göra sig illa på foten, ta sönder hjulet på cykeln och dessutom så blev han våt i hela kroppen, men han lyckades ändå, ställa sig upp och gå halkande, mot sitt hus. Cykeln fick han lämna kvar. Det var väldigt bra gjort av Gilbert, att han klarade sig på egen hand och lämna kvar cykeln, eftersom den var trasig. Fast det han skulle kunna göra i värsta fall, är att han skulle kunna ringa ambulansen, polisen eller ropa högt om hjälp, så att människorna i villorna skulle kunna höra och komma till hjälp.
    På vägen såg Gilbert, en kvinna som kom rakt mot honom. Självklart blev han lite skrämd, jag menar... jag skulle också bli det om jag var där.
När kvinnan var framme vid Gilbert, började hon att prata med honom. Det konstiga med henne var att hon redan visste Gilberts namn och att hon var ivrig att hjälpa Gilbert med hans skador och hans cykel. Hon lyckades övertyga Gilbert och Gilbert hade inget annat val än att lita på henne och följa med henne till hennes lilla stuga, som låg i närheten till lilla olyckan. Om jag var Gilbert så skulle inte jag ha följt med. Jag menar... vem vet vem hon egentligen är och vad hon kan ha för sig.
Kvinnan visade sig heta Greta. Gilbert fick lov att sätta sig ner vid hennes köksbord och ta av sig byxorna, så att de skulle kunna torka ordentligt vid öppna spisen, som Greta har i köket. Gretas kök är full av olika sorters örter, som hänger  upp och ner, här och där. Istället för byxorna och tröjan får Gilbert en stor filt, som han senare kastar på sig. Greta erbjöd även te, som hon gjort av sina örter. Gilbert vågade inte smaka på den först, men Greta övertalade honom igen. Hon sa att den skulle hjälpa såret att läka snabbare. Fast det är väl klart att alla skulle vara rädda för att smaka något nytt på ett helt okänt ställe, tillsammans med en okänd person. Så Gilbert känslor är helt klart klara för mig!

Hjärtans fröjd/ SVEN

Jag tyckte inte att det skedde något särskilt i boken idag. Allting var så neutralt, alltså jag fick inga känslor, verken sorgliga, roliga eller hemska. Fast det var en lite episod som var lite roligt trotts allt, eller egentligen så var det två ord som han sa hela tiden. "Tusentals tjejer"!
Det kanske inte låter roligt, nu när jag säger det, men om man läser det i boken, då tycker jag att det passar perfekt och det kan vara lite roligt. Oftast sa han så när Ann-Katrin  frågade om han var "otrygg" i hennes eller när de var i hans rum.

Vi fick även veta några detaljer angående hans personlighet. T.ex så fick vi veta att hans föräldrar hade skiljt sig,när han bara var 3 år gammal och att det har gått 13 år sedan dess, vilket innebär att han är 16 år, för tillfället.

Det var även mycket snack om en växt som kallas "citronmeliss" eller ibland "hjärtans fröjd". Men jag förstod riktigt inte, vad pratet handlade om.

På bilden: Citronmeliss

Det vi läste idag, kom inte riktigt in i hjärnan, trotts att jag lyssnade. Det kunde ha varit orsaken till varför jag tyckte att den var neutral och att ingenting skedde. Nu vet jag inte vad jag tycker angående boken. Det är intressant men ändå inte, eftersom författaren förklarar "för" noggrant, nästan så att man blir förvirrad . Så jag är vilse i mina tankar nu! Fast jag tror ändå att det kommer vara intressant framöver, så jag skulle vilja fortsätta läsa boken!

Hjärtans fröjd/ SVEN

Johanna läser en ny bok åt oss på svenska/engelskan. Boken är på svenska och den handlar om en kille.

Jag hängde inte riktigt med i början av boken, men jag fick ändå en känsla av att killen var runt 18 år, eftersom han inte kunde bestämma sig, om han var en ung man eller pojke. Dessutom ljög han för sin mamma om att han skulle till ett nytt disko som öppnats, och som vi alla vet, så får man inte var under 18 år när man skall till diskot. Så jag tror att han går i tredje ring i gymnasiet och att han är 18 år.
Jag tyckte även att det var lite konstigt när tjejen bara vände sig om och började prata, bara för att han sa ordet "Anka". Jag menar... då tror jag att hon också ville träffa eller umgås med honom!

Fast allmänt tyckte jag att boken var bra, hittills åtminstone. Så det här är något för mig eftersom något sker hela tiden i boken, fast än att det sker lite väl sakta om man jämfört med bokens tid uppfattning. Jag menar att tiden går jätte snabbt i boken, så man knappast kan hinna med, med att förstå!

FOTOALBUMET

"Ytterst konstiga bilder!" 
Gilbert har äntligen öppnat fotoalbumet. Han förväntade sig något annat. Han trodde att han äntligen skulle få se sin pappa åtminstone på bild, eftersom Gilbert aldrig sätt honom verken på bild eller i verkligheten. Jo, egentligen när han bara var väldigt liten, knappast några år, men det kommer han ju inte ihåg.
Bilderna föreställde en gammal Peugeot, ett skrivbord i ett tomtrum, en söndersprucken spegel, överblick på framsidan av ett byggnad och ett skyddat område, med en garage där det står "TILLTRÄDE FÖRBJUDET", på dörren. Mer hinner inte Gilbert se, eftersom hans mamma har kommit hem.
 Nästa dag på skolan skämmer han ut sig, då när han skrivit en dikt till Linn, skolans snyggaste tjej.
Hela klassen var ute och spelade fotboll på rasten och eftersom det regnade, valde Gilbert att inte följa med. Istället så tjuvtittade  han på Linn från fönsterrutan. Samtidigt som han gjorde det kom han på en dikt som handlade om Linn och honom själv. Han hade precis läst färdigt dikten, då han hörde skratt från baksidan av dörren. Där stod hela klassen, inklusive Linn!

Nu är det ännu mera spännande än vad det var innan! Jag tror att han kommer springa hem efter den där incidenten och inte återvända till skolan förns en vecka har gått. Jag vet egentligen inte vad jag hade gjort. Jag tror att jag bara hade bytt klass eller t.o.m skola, eftersom jag inte skulle våga att komma tillbaka till skolan och reda ut allting. Sådana saker glöms aldrig, enligt mig.
Fast eftersom jag redan har läst de andra böckerna som handlar om Gilbert, så vet jag att Linn och Gilbert har varit ihop och därför så är det lätt att förstå att de kommer bli ihop före eller senare. Om de blir ihop i den här boken, då betyder det att Linn också tycker om Gilbert och om hon gör det, då kommer ju allting att lösa sig!

Dagboken av Laura Trenter (En ljudbok)

Boken handlar om Gilbert och hans nya pappa.
Gilberts mamma har skaffat sig en nu man, Micke. Gilbert är inte särskilt förtjust i honom. Han tycker att Micke är mystisk och konstig, men Linn, Gilberts bästa vän tycker att han inte ett dugg är konstig.
Till julen bestämmer sig Micke och mamma för att åka till ett varmare land och fira julen där. Gilbert blir inte glad över det häller. "Jul utan snö är ingen Jul!" 
När de väl är framme i St. Barts, en ö som ligger i Caribien, börjar det hända mystiska saker. T.ex hittar de konstiga kartor, olika artiklar om sjörövare och svenskar som blev mystiskt försvunna, en anteckningsbok med massor av ord och meningar som är inringade och ett konstigt brev med understrukna ord, i Mickes väska. På stranden hittade de även en mobiltelefon och en glasflaska med ett brev inuti.
Alla dessa ledtrådar ledde till en gammal byggnad där kidnapparna var klädda till pirater. I byggnaden hittade man även en försvunnen polisman, som senare visades vara Mickes kolega. Så gåtan var löst!
Micke jobbade för polisen och när en utav hanns kolegor försvann spårlöst i St.Barts, fick Micke uppdraget att hitta sin kolega. Micke hittade på en plan och Gilberts och Linns familj var en del av planen. Mike visste att kidnapparna var väldigt listiga, därför bestämde han sig för att lotsas vara en vanlig turist som inte har en aning om vad som händer på ön.

Jag tycker att boken var intressant! Det var jätte spännande att läsa den och jag hade chansen att vara med och gissa om vad som kommer hända näst och om hur den kommer sluta. Min fantasi räckte inte lika långt som författarens, men jag hade en liten aning om att den skulle kunna handla om pirater.
Gilbert misstänkte att Micke var en skurk och att han tillhörde piraterna, men jag trodde att han var en hemlig spion, så jag var närmare till sanningen!

Som jag alltid brukar säger:
"Jag rekommenderar boken för de som gillar detektivhistorier precis som mig!"  
Så om du tycker om barn deckarhistorier, så är boken perfekt för dig!

FOTOALBUMET

Gilbert har hittat ett fotoalbum uppe i vinden bland pappas grejer. Gilberts pappa dog när han var liten och hans mamma vill inte prata om det. Varje dag när mamma inte är hemma, besöker Gilbert vinden. I vinden finns allting som har tillhört hans pappa en gång i tiden.
En dag så kommer en mystisk svart katt in i vinden och visar Gilbert ett fotoalbum som han aldrig sätt förut. Sedan försvinner katten lika plötsligt.

Nu tycker jag att det äntligen börjar bli spännande! Hittills har det inte hänt något speciellt, men nu blev det så att jag sluta mitt i det hela.

Jag tror att katten har tillhört Gilberts pappa och den är verkligen lite mystisk eftersom den vet husets alla hemliga gång. Jag tror även att fotoalbumet är den viktigaste ledtråden och att den där katten kommer koma tillbaka vid ett annat tillfälle.